Oj, nu har det gatt en tid sen mitt senaste inlagg. Mycket har hant sen dess ocksa! For att borja fran borjan, eller slutet (av forra inlagget), hur man ser pa saken akte jag ivag och kopte min biljett till Phi-Phi. Biljetten bestod av en tid nasta dag (i mitt fall 0600 timmar) nar en taxi skulle komma och hamta mig till mitt hotell. Taxichaffisen skulle da ha min biljett klar. Hmm. Var lite skeptisk nar jag gick ut fran resebyran med sallskap enbart av min post-it lapp dar tiden klottrats ner, men systemet visade sig faktiskt fungera :)
Resan tog ca. 10 h och bestod av taxi-bat-buss-bat. Skulle ha lopt smartfritt om jag inte gjort misstaget att borja prata med mannen med det sympatiska utseendet bredvid mig i taxin. Visade sig att han var fran Sydafrika och agde ett lakemedelsforetag, om jag forstod saken ratt. Han blev helt till sig nar han horde att jag studerat psykologi och berattade om alla mediciner han hade som kunde fordubbla hjarnans kapacitet! Sjalv hade han provat och det fungerade. Sedan hade han upptackt att LSD och extacy var mycket battre an terapi. Genom dessa droger kom man i verklig kontakt med sitt omedvetna. Sjalv hade han lost alla sina livskriser pa detta vis. Till en borjan var det lite komiskt att diskutera med honom, men grejen var att han forfoljde mig under hela resans gang och forsokte overtyga mig om detta. Lyckades tack och lov skaka av mig honom nar vi val kommit i land.
Letade efter ett bra boende och fick veta att det fanns ett hostell med dorms pa Phi-Phi. Tankte att jag kunde testa det. Nar jag kom dit angrade jag mig. Ca. 20 sangar i samma rum, smutsigt som bara den och mer insekter inomhus an utomhus. Huj! Pa vagen ut traffade jag en tjej som hade fatt samma chock som mig av titten. Vi bestamde oss for att hyra ett dubbelrum tillsammans istallet. Tjejen visade sig vara jattetrevlig och vi spenderade 6 skojsiga dagar tillsammans, perfekt :)
Forsta kvallen gick jag pa upptacktsfard runt on. Sag en skylt visa till en Viewpoit. Perfekt tankte jag och borjade stega uppfor backen. Backen var brant, valdigt brant. Det var tungt och svettigt. Men full av positiv energi trampade jag pa. Efter ca. 30 min nar jag var helt slut kom jag till en skylt som sa att det var 25 min kvar. Tankte forst att jag skulle vanda om, men skam den som ger sig. Grejen var bara den att vagen overgick till en smal gyttjig stig. Och jag hade naturligtvis mina flipflops pa mig. Favorit i repris. Naja, kom upp till slut for att hitta en fantastisk utsikt. Det var definitivt vart besvaret. Kom i passlig tid till solnedgangen. Tack och lov var det ett gang andra dar. Tillsammans halkade vi ner for den leriga stigen i beckmorkret. Det var en annorlunda upplevelse :P
Nagra dagar slappade jag bara pa stranden. Pa kvallarna forvandlades stranden till ett enda stort beachparty. Varje servering hade egna eldshower. Man kunde hoppa brinnande hopprep, brinnande limbo och hoppa genom brinnande ringar. Jag klarade samtliga med allt hull och har i behall! :) Barerna hade gratis BBQ och ett visst klockslag delade de ut gratis drinkar! Karolin trivdes mao som fisken i vattnet :P
En dag gjorde jag en resa runt Phi-Phi. Vi besokte Monkey Island, en o dar det bodde massvis med apor. Lite skoj var det att komma sa nara dem i deras miljo, men mest tyckte jag sa synd om dem! Det var smockfullt med turister dar fran tidig morgon till sen kvall. Helt omojligt for de stackars djuren att leva ett normalt liv :( Vi besokte nagra grattor och sag pa de fantastiska klipporna som fanns kring on. Vi stannade pa nagra nationalparker och fick ocksa snorkla. Sikten var helt otrolig dar, det var som att simma i ett akvarium! Tyvarr var korallreven valdigt forstorda pa sina stallen, eftersom de som snorklade var valdigt oforsiktiga. Firmorna verkade inte heller informera om att man maste vara forsiktig med hur man ror sig dar... Usch och fy. Slutdestinationen pa resan var Maya bay, The beach fran "The Beach". Vackert.
Jag tyckte valdigt mycket om Phi-Phi. Perfekt blandning mellan slappande pa stranden, party och aventyr. Vyerna dar var fantastiska. Men efter 5 natter var det dags att lamna on for att aka tillbaka till Bangkok for att plocka upp ett stycke Jessica. Kom fram imorse klockan 4 efter 12 h i en buss. Fick inte en blund pa hela natten, det kandes som om vi akte hela vagen pa kullersten. Kanske har de inte uppfunnit runda hjul har annu. Sitter trott pa ett internetcafe och invantar min medresenar. Forhoppningsvis hinner vi ta oss ombord pa en farkost till Chiang Mai ikvall, sa vi slipper stanna i Bangkok. Tuli pieni shokki nar jag steg ur bussen in i varsta festen. Nu har alla Tuk-tuk forare, massorer och forsaljare vaknat till liv och forsoker pracka pa mig saker jag inte vill ha. Ska under dagen forsoka ladda upp bilder fran min resa. Pa Facebook eller Picasa.
Det blev ett mastodontinlagg. Nu ska jag armbaga mig ut efter en Pad Thai.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj oj Karolin, din blogg får mig att tänka på flera verser ur Brevet från kolonien :) Blir nästan lite orolig när jag läser om branta stigar, eldlekar och skumma typer, men det är förstås en del av äventyret. Ser fram emot foton! Ha det bra! /Runa
SvaraRadera